avslutningstal

inledning

Det är väldigt svårt att sammanfatta skolan i ett kort tal eftersom det har varit en väldigt  omväxlande upplevelse. Vi kommer alla nog att komma ihåg den här tiden på olika sätt.

Många kanske kommer ihåg många fina och bra minnen som till exempel när vi gjorde filmer på bilden under 8. Det blev säkert många bra filmer och så men processen var det som var roligast. 

Jag kommer även ihåg när de som gick på hubbe åkte till bakken i slutet av 6:an vilket var väldigt roligt. De som är från gunnesbo har nog också bra minnen men jag tycker att det var en ganska bra avslutning på den tiden och jag hoppas att det blir lika bra denna gången.

Men det har inte alltid varit blommor och solsken om man ska ta ett exempel så kan man prata om den gången när vi hade orientering i sjuan. Då kom en del personer (inklusive jag själv) lite vilse i skogen. Det var inte så roligt i och med att det var dåligt väder då och vi kom väldigt sent till bussen. Så jag kommer nog inte komma inte tänka på den degen på ett bra sätt.

Jag har har i alla fall lärt mig en del intressanta saker under de här åren. Men tyvärr kommer jag inte och tänka på något särskilt just nu.

avslutning-

Så det har i alla fall varit rätt så bra under de här åren om man ser till allting och det blir nog bra med det.

samman fattning början oönskad

Änsålänge har det inte hänt så mycket i boken men det har kommit ett ganska gammalt barn och det är nog det ända som har hänt änsålänge.

Huvudpersonen anna är 15 år och bor på ett barnhem i england, hon har bott där så länge som hon kan minnas. Anna verkar ha haft ett relativt jobbigt liv eftersom hon har haft lite som bara är hennes. Från början var hon inte så lydig men sen hade hon blivit väldigt lydig förutom att hon har en dagbok som hon skriver i. Anna berättar att hennes föräldrar sitter i fängelse också. Hon tar ganska bra hand om sig skälv och det verkar som om hon tänker

Boken tar plats 2140 och jordens resurser varkar vara mer ovanliga i och med att de nämner att flygplan inte förekommer längre och att de måste odla sina egna grönsaker. En medicin som gör så att man lever för evigt har uppfunnits så det är inte tillåtet att få nya barn för att jorden inte ska bli överbefolkad.

skrivuppgift svenska

Jag tycker att den frågan innebär att vad någon person vill jobba med när den är vuxen. Jag tror att den kan väcka ganska starka känslor hos personer som inte har bestämt sig över vad de vill hålla på med. De personerna kanske också vet att de inte riktigt kan komma så långt så att de uppfyller sina drömmar. Man kan kanske fråga någonting som fler personer har kommit fram till typ vilken linje man vill gå på i gymnasiet. Eller så kan man fråga vad någon drömmer om att bli så kanske den inte känns så jobbig för de som tror att de inte kan uppfylla sina drömmar.

Jag skulle gärna vilja jobba som någon form av advokat eller domare eller något liknande. Drömmar Kan nog skilja sig väldigt t.e.x tror jag att någon fattig kan ha något som typ att deras fröäldrar ska sluta dricka. Alla har inte lika stor chans att uppnå sina drömar för alla kanske inte har råd att gå iskolan för att de behöver jobba för att käna pengar till sin familj. De kasnke också inte har någon som kan hjälpa dem i skolarbetet.

läsförståelse persepolis

1. Eftersom lärarna var unga så gillade dom hennes frisyrer mera.
2. Han menar lärarna eftersom han tycker att de bara är där för att spionera på barnen.
3. Man börjar ser äldre ut. Eller ens ansikte kan ändras och känslokall
4.För att hon har släktingar där men hon har lämnat landet och då kanske det känns som om hon har svikit sitt land och sina släktingar.
5.Att hon hade fått nog, att det hade gått över gränsen.
6. Hon tänkte nog sluta med rökning, det är nog också att hon känner att hon vill göra sin mamma stålt.
7. Hans tycker att han inte har ett lika viktigt job länngre.
8. De har kanske haft lite spänd stämmning på sistone utan så mycket skämt så att det blev så roligt.

svenskauppsats

Krönika om språket


Sociolekt- Sociolekt är hur man ändrar sitt språk efter omständigheter. Jag tycker att man märker sociolekt väldigt mycket. T.e.x så med kompisar så är det okej om man svär och en del förolämpningar tas inte alls seriöst. I alla fall inte med de flesta. Om jag däremot skulle prata med min farmor får man vara väldigt försiktig för hon tar allting som inte är ”snällt” väldigt hårt, om man skulle använda sådant språk som jag använder med kompisar skulle hon bli arg och förolämpad. Eftersom min farmor är väldigt kristen skulle hon ta det extra illa för alla svärord. Det kan bero på att hon kommer från en äldre generation där religion var mycket viktigare för folk.


Jag märker det också väldigt mycket på handbollsplanen eftersom där använder man ord och förkortningar som inte förekommer i vanliga fall. T.e.x ord för platser i försvaret. Det skulle man inte förstå om man inte var insatt i handboll. Men de som vet det vet direkt vad man menar om man i anfallet säger att höger nio måste bredda spelet. Det hade man kanske kunnat räkna ut man inte är insatt men när man börjar använda ord för spelsystem kan det bli svårare t.e.x potatis. Det är också meningen för att det motsatta laget inte ska förstå så olika lag kan ha olika namn på samma sak. Jag tycker det är bra att man har sådana ord för då kan man använda dem speciellt för gruppen men det kan vara lite jobbigt för de som inte är insatta.


En annan sak jag tänkt på är när folk som är intresserade av spel använder andra förkortningar, jag själv använder flera sådana förkortningar och termer. Man kan undra vem som kom på dom först och hur de blev så utbredda och att folk som inte spelar vet om så mycket om dem. Jag har tänkt på att det är mest killar som använder sådana termer. Det är en del av killars språk. Men en del tjejer använder så klart också sådana ord även om det inte är lika ofta, eftersom det mest är killar som spelar spel. Det känns som om det är ett ganska gemensamt språk för unga killar och även om en del inte spelar spel känns det som om de fortfarande kan dem.


Slang och svordomar-Slang o svordomar används väldigt mycket av folk som är lite yngre. Jag tror t.e.x inte att en gammal dam går runt och använder sådana ord som ungdomar har fått från engelskan. Man har det i språket för att förenkla och när det gäller svordomar använder man dem för att det känns som om de har mer kraft än andra ord som är mer accepterade. Om man är skadar sig lite är det väldigt lätt att man svär och jag gör det i andra sammanhang också. Så då blir de inte lika laddade med kraft och då är det lätt att man förlänger dem, eller använder något annat värre ord som något könsord. Jag tror det hade varit väldigt svårt att undvika att använda svordomar en hel dag eftersom man även hör dem runt omkring sig hela tiden.


Slang är bra för det effektiviserar ens språk mer även om man inte borde använda det för mycket i sitt språk och i sina texter för då kan man framstå som en idiot så man måste veta när man ska använda slang och inte, man borde inte heller använda slang på lektionerna för då kanske inte läraren alltid förstår. Det räknas också som slang i sportsammanhang när man använder ord som inte används någon annanstans. Slang kan också vara en del av ens identitet


språk och identitet-Språket visar lite vem man är. Var man kommer från med dialekter. Om man är väldigt rik har man nog lite annorlunda sociolekt. Om man använder mycket slang och svordomar kanske man inte har haft det så rikt och kommer från något ställe där folk helt enkelt inte är så rika.


Så språket är alltså en del av oss och det är det som någonstans skiljer oss från djuren.

Läsfröståelse- låt den rätte komma in

1.Problemet är att det är en flicka som heter Eli och som är en vampyr. Allt fler människor dör på grund av att hon är hungrig på blod. Oscar vet inte om något av det. Eli kommer förmodligen ge sig på någon som Oscar bryr sig om eller har redan gjort för mannen som dog under bron kan ha varit hans pappa för man har inte fått veta så mycket om det. Och att hunden som Oscar var ledsen över hade dött, kan ha varit samma hund som mannen under bron gick och tänkte på.
2. Oscar vet ju inget om att eli är en vampyr men han kommer nog att få reda på det någon stans i slutet av boken. Jag vet inte vilken sida han kommer att ta om han kommer att hjälpa eli eller om han kommer att försöka hindra eller döda henne.
3. Det kommer nog bli fler mord och sen kommer det att hända som jag råkade skriva innan.

FN arbete, länk till kuben sida

Här är enlänk till wordpress sidan där jag ska lägga upp mina saker

läslogg

Huvudpersonen är en hobit som heter Bilbo secker. Han är en hobbit som är små menniskor. Boken kommer att handla om ettt äventyr som Bilbo tolv dvärgar och Gandalf. Bilbo är gansak ordningssam och tycker om att äta mycket. De ska äfter en skatt som draken Smaug har gömt. Dvärgran är ledda av en dvärg som heter Thorin.De ser en eld och går för att se hur den är. När de kommer fram ber de bilbo att undersöka. Han finner elden och blir fångad och sen blir ala andra fångade. Gandalf kommer och räddar dem. De hittar trollens grotta och en del vapen. tex en del svärd. ddssen går de vidare och kommer till eldrons hus där de får vila sig. Sen går de vidare och kommer till berg. De hittar en grotta som är vättars och blir kidnappade.

Svenska, fantastisk berättelse

Kampen på andra sidan

Jag vaknade med ett ryck av att ett högt ljud hördes på nedervåningen. Gamla Hellerie höll nog på med frukosten. Då jag mornat mig lite gick jag upp och tog på mig min skjorta. I dag skulle vi gå och titta på Empirestate building i New York. Barnhemmet som jag bodde på låg en bit utanför innestaden så det skulle ta lite tid att komma dit. 

-Bob frukosten är klar, ropade Hellaire.

 Jag tog snabbt på mig mina byxor och sprang ner till matsalen där de andra barnen redan hade kommit. Alla barnen på det här barnhemmet hade haft rika föräldrar när dom dog eller något sådant. Mina föräldrar hade rest iväg typ direkt när jag föddes så jag hade bott på barnhemmet hela mitt liv. Vi gick ut till bussen som snabbt körde iväg för att vi skulle komma dit någon gång och vi var lite sena. Det var ganska lätt att komma dit och snart började man kunna se skyskraporna. Det var en ganska händelselös resa och jag hade inga spel som de andra barnen för att mina föräldrar inte hade lämnat efter sig någonting. Men när vi kom till ingången stod en guide och väntade på oss. Vi gick lite långsamt upp medan guiden pratade om alla möjliga saker som jag inte hade en aning om. 

När vi kom upp till toppen var jag full av information som jag förmodligen aldrig skulle ha någon användning av. Så medan guiden pratade vidare om hur fantastiskt det var att byggnaden kunde bli klar på bara ett år så gick jag avsides och lutade mig mot en vägg. Men den var väldigt oskön så jag gick mot ett slätt fönster. Just när guiden sa att visningen var slut ramlade jag ut genom ett fönster och höga skrik hördes från alla barnen, inklusive jag när jag ramlade ut ur fönstret och in i ett tomrum.

När jag vaknade hade jag näsan i en mosstuva och en fruktansvärd verk kändes i mitt huvud så att jag inte kunde röra på mig på grund av smärtan. Snart hörde jag tunga steg mot en klipphäll och jag antog att jag låg på någon stor sten men jag fattade inte hur jag kunde kommit dit ifrån New York. Då slog mig tanken att den som gjorde de där stegen kanske inte var välvilligt inställd. Jag försökte röra mig igen men ingen av mina kroppsdelar tycktes fungera. Stegen tyckte stanna framför mig. Och om jag inte hade legat med näsan i mossan halvt förlamad skulle jag förmodligen ha sprungit allt vad jag kunde. Personen rörde vid min hals för att känna på min puls. Jag kände på hans grova händer att han var en ganska väderbiten och stor man. Han vände på mig och jag kände en lukt av honom som av stark sprit. Jag såg nu på honom och han hade ett stort ansikte med svarta ögon ansikte som var fårat och väderbitet och han tycktes vara van i vildmarken. Han tog fram en fickplunta och hällde lite av innehålet i min strupe och jag kände inte av huvudvärken mer. Nu reste jag på mig och såg att mannen hade en lång björnskinnsrock med en rödbroderad vapentröja. Han hade nu som jag så en pälsmössa och var överbelamrad med åldriga vapen som jag aldrig hade sett förut. 

-Vad vad det du gav mig, frågade jag.

-Ren vodka, det botar alla sår. Mumlade han med en stark rysk brytning.

-Vad heter du, frågade jag.

-Boris, svarade han med ett litet leende. Han vinkade till mig att följa efter honom och då la jag för första gången märke till omgivninganrna. Det var gigantiska barrträd och även om jag inte hade sett sådana i verkligheten och bara på bild tyckte jag att det liknade mamutträden i yellowstones nationalpark. Boris hade redan gått så jag försökte springa ifatt honom.

-

När vi hade gått ett tag kom vi fram till något som såg ut att vara det högsta trädet i hela skogen. Boris stannade vid trädet och sen började han klättra på för trädets bark. Jag svor för att jag var tvungen att springa och var andfådd för Boris var muskulös och såg ut att kunna gå hur långt som helst. Men jag försökte ändå klättra efter honom och jag upptäckte att det inte var så jobbigt eftersom det var som en trappa i barken. Plötsligt såg jag ett trädhus. Jag kom in i huset och där satt boris med en pipa och rökte. Huset var ungefär runt. På en vägg fanns det en stor baneroll som var röd med en hammare och ett svärd. Sen fanns det en säng och en femtioliters dunk med vodka som var den magiska drycken ifrån moderlandet. När boris tog fram ett kuvär som jag tog emot och öppnade med en fruktkniv som jag hittade.

Likheter

I båda religonerna så äer set övermäktiga gudar som gör allting. Gudarna gör lite i taget med landskapet och människor är nästan alltid sist i utvecklingen.

Skillnader

I asa tron är det ett slag med men det är det inte i kristendomen. Gud vilar men det gör inte oden och hans bröder. Det är många som skaper världen i asatron men inte i kristendomen.

Rolig historia

Två idioter var ute och gick, det var kväll.

Den ena tände sin ficklampa och lyste rakt upp i luften, då sa han:

Jag slår vad om att du inte kan klättra upp för ljusstrålen!

Då svarade den andre:

Jodå, det kan jag visst, men du släcker bara.

Hjerca

diskusstionsfrågor

Jag tycker att minbok var inte så lämpad för ungdomar.  I början var det väldigt mycket adiektiv och kionstigt språk. Men den var väldigt bra om man hade tålamod. Men det var väldigt lett att måla upp landskapet framför sig. 

Jag tycker att en bra bok ska vara lång och man ska kunna läsa i den länge. Den ska vara spännande och man ska kunna leva sig in i den. Jag tycker best om fantasy  så det är ofta såna böckervsom jag tycker är bra. Min bok hade det i slutet mycket men inte så mycket i början.

Jag förstår många ord men det är ganska gamla ord. Det är beskrivande språk. Jag ser tydliga bilder.

Min berättelse följer inte helt detta mönster för att berättelsen inte är helt slut  än och det kommer andra böcker. Jag tror att om man läser alla böckerna kommer den följa den kurvan. Men i början så beskriver dom en person med ett problem alltså Frodo och ringen.  

Hjerca

storyline

Jag vaknade av en snöstorm som drar över himlen. Snön ramlar ner från taket och det droppar in lite granna här och där. Det lät så mycket att jag inte kunde förstå hur någon kunde såva. När jag reste mig upp och jag ser min lillebror som höll på att rulla runt i bredvid mig.Hunden låg vid mina fötter han var väldigt varm och jag insåg att jag kommer att sakna honom. Min mamma låg och vred sig i sin graviditet. Jag reste mig tyst för att inte väcka någon av min familj skulle märka mig. Pappa hade fortfarande inte kommit hem från Mettal gruvan.Bakom min mamma låg minna tvillings små systrar. Jag ligger ett tag och lyssnar på ovädret innan jag hör ett tungt klampande. Jag går och tar på mig mina  ytterkläder och så går jag ut och mötte min bjässe till pappa som kommer med vår vagn dragen av en arbetshingst som far hade vunnit i ett parti tärning på krogen. Min pappa arbetade långt nere under jorden. Han hade ett stort ansikte med små men vänliga ögon. Han gick klädd i en tjock läderrock som krävdes när det var den här tiden på året.Hans hår kunde man inte se men det var svart och han var en av dom starkaste männen som arbetade i gruvan. Man det som gjorde att man blev rädd för honom var ett långt och djupt ärr som löpte längs hans ansikte. Snön låg djup och jag tänkte på hur svårt det måste ha varit för far att ta sig hem. Vinden piskade också snön så att det stänkte i ansiktena på oss.Jag drog min rock tätare omkring mig och hjälpte far in med hästen i vårt lilla stall. Vårt torp var ganska så stort för att vara ett torp mitt ute i skogen.Torpet bestod av ett stall,ett sovrum, en liten vrå för matlagning och en källare där vi lagrade mat.Vårt torp var gammalt och slitet och det var omisolerat många gånger.Vi gick in och far frågade om jag kunde lägga på lite ved på brasan.Jag gjorde det och gnistorna började att få fyr på trät.Plötsligt började min far att prata.

-Är du spänd över ditt nya jobb Olle?frågade han.

-Ja, sa jag.
Min pappa mumlade instämmande och såg ut att förstå. Då började min bror slå upp ögonen lite sömnigt och när han gjorde det ropade han till.

-Pappa!
Han väckte alla andra i familjen. Det kunde man förstå för pappa bodde vid gruvan alla dagar dagar utom söndag. Det började bli ganska bekvämt nu när värmen från brasan började sprida sig så att man kunde ta av sig sina ytterkläder. Mina små systrar började springa omkring och klänga på min pappa. Vinden hade lagt sig nu så snön kom ner långsamt och man fick en bettryggande känsla. Det var också en ganska festlig stämmning i rummet. För min lillebror fylde nio år i dag. Själv var jag fjorton år det är därför som jag skulle in till herrgården nu. Jag vet inte riktigt vad jag ska ha för arbeta där. Alla i min familj hade rött hår förutom jag.Därför undrade jag ibland om jag var från en annan familj. Min lillebror Arvid började laga mat så att en bekant doft av morgongröt spred sig i rummet. Vi satte oss ner vid bordet och började äta, det blev en ganska livlig frukost.Efter frukosten så gick jag en runda i skogen och kollade. Det var den store adelsmannens skog men vi hade fått bo här för att se till att ingen tjuv jagade i skogen. Det hade varit min fars huvud uppgift länge tills min storebror hade fåttövertagit den för att min far hade fått ett mer lönande jobb i gruvan.Vår hund följde med mig in skogen.Skogen omkring oss var mest gammal ekskog och andra lövträd. Det var skönt att få gå där en sista gång inan jag skulle in till den stora gården. Det var roligt att se skogen en gång till. Det var väldigt levande även fast det var vinter. Jag hann även kolla på en fälla som vi hade fått tillåtelse med att sätta ut av den store adelsmannen. Där fanns ingenting . Jag såg en ung räv som sprang framför mig. jag undvek grottan där en björn hade lagt sig i ide.sen gick jag tillbaka. 

När jag kom tillbaka började jag packa mina grejer. Jag tog en säck som var väldigt sträv och la i två ombyten,en filt, en  kniv som min far hade gett mig för fem år sen, en bok som handlade om djur och växter som jag hade fått av en resande som jag hjälpte lite grann med vägen. Sen var det dags att ta avsked av min familj. Min familj gick ut för att vinka av mig och önska mig lycka till. I min ficka hade jag också med mig lite pengar för att det var ganska långt till den stora gården så att jag kanske kunde få lite plats i en vangn som var på väg åt samma håll. och efter bara några kilometer när jag hade kommit ut på vägen. När vangnen hade kommit fram så frågade jag om han skulle till sir Henriks gods. Sir Henrik hade släktingar i England det var därför han inte använde den vanliga titlen på adelsmen. Han svarade att han skulle pasera där på vägen och att ommjag kunde betala för mig skulle jag kunna få skjuts. Jag gav honom några kopparslantar och hoppade upp på hölasset på vangnen. Det var skönt att få skjuts för det var åtta mil långt till gården och det kommer att ta två dagar. Jag kollade på den unga mannen som körde kärran. Han hade rött hår ganska hela kläder och ett glatt ansikte.Han såg ut att tillhöra lite högre klass. Han pratade mycket och glatt och bjöd mig på lite mat och vatten. Han sa att han hette Björnfot och att han var yngre son till en lite rikare bonde. Han visade till och med ett väldigt fint silverur som förmodligen var det dyraste som jag hade sett. Plötsligt sa han att jag skulle var tyst och så tog han fram ett tygstycke och och drog ut ett gyvär som var blangt och med en otroligt polerad. Jag fick känna på det och jag kände det ganska skönt vid axeln tyngden kände ganska säker. Snart blev det mörkt och mina ögonlock började bli tunga. Då hörde vi rop och en bit framåt på vägen såg jag ett femtal med stora figurer som man inte kunde se ansiktena på. dom hade främst knivar men en del hade gevär.

-stråtrövare, mumlade björnfot. Han tog fram guväret och laddade det snabbt och skikligt. Skälv hade jag inget annat en min kniv. Så jag tog fram den.Tjuvarna kom närmare med hotfulla rop. Björnfot sa att det vi inte hade något av värde. Dom trodde oss inte och gick närmare men kunde inte hitta nåt. Precis när björnfot skulle avlossa sitt gevär så gick stråtrövarna sin väg. Björnfotla ner sitt guvär när han inte såg dom och pustade ut.

-Tur att dom inte hittade min pengapung eller min klocka. Vi red vidare i cirka en timme tils vi mötte en polisman och bärattade för honom om stråtrövarna. Polismannen red på en vacker svart häst och han hade en eligant pistol i ett hölster. Han red snabbt åt det håll som vi hade pekat ut. Vi fortsatte i ett par timmar till stora fält började breda ut sig. Snart såg vi en stor lada med en jättestor herrgård. Efter ett tag på en stenig väg såg jag en massa livliga kvällsförberedelser. När vi kom fram kom en kort och tjock tjänsteman fram och sa att min nya husbonde skulle säga mina uppgifter till mig i enrum. Fast det skulle vänta till i morron. Jag blev tilldelad en sov bänk bredvid stallet. I rummet som var ganska litet sov det en annan pojke som hette Axel och som var lite äldre en mig. Han var glad och såg ut att kunna bli en bra vän. Jag pratade lite småprat om dit och dat innan vi somnade.

När jag vaknade nästa under den kalla filten. Jag låg på den oslipade bänken. Jag undrade vad klockan var och jag tittade upp. I dag var det måndag och det var min första arbetsdag på gården. Jag låg där ett litet tag. Jag hade alltid varit ganska morgonpigg och inte behövt sova så länge. Axel låg mitimot mig. Då kom det in en gammal gumma med en klocka och väkte oss. 

-Kom igen era lata svin det är dags att jobba klockan är sju o det inebär jobb,ropade tanten och bjällrade husteriskt med bjällran. Axel rullade ner från sin säng och ner på golvet. Jag hoppade snabbt ut från min säng och hjälpte upp honom på föterna . Kom igen lathasar sir Henrik vill att ni ska jobba.

• Och du, sa hon och hötte med fingret mot mig.
• Henrik vill träffa dig i hallen om tio minuter, hon klampade ut och slängde igen dörren.
• Det där var det där var Gertrud, påstod  Axel.
• Hon är en riktig hagga, viskade han. Vi började ta på oss kläder. Jag hade aldrig tidigare behövt ta på mig så här snabbt men med ens så var vi båda klara. Jag tog på mig mina träskor och gick ut. Herrgården låg cirka en kilometer från ladan för adels mannen Karlsson ville inte höra allt strässande ljud som kom från lagården. Jag fick springa allt vad jag kunde för att komma till hallen på utsatt tid. Till slut stod jag framför enstor och tjock träport av ek. Jag skulle vänte på adelsmannen utanför porten. Jag väntade ett tag tills den höge herrn ville komma. Till slut öppnades porten. Först kom två högfärdiga tjänare och sen kom adelsmannen. Han hade höga läderstövlarkläder av fint bomull och han hade en björnpäls svept omkring sig. Hans hy var helt vit och hans hår var svart och glansigt. Han hade också en prydlig mustash. 
• Ät du min nya dräng? undrade han utan att ens titta på mig. 
• Du ska nog få ett lite annorlunda uppdrag, sa han högfärdigt.
• Jag känner för och jaga men jag har ingen som kan ta hand om mina jakthundar ordentligt, kraxade han.
• Du kommer väl från familjen som tar hand om min skog åt mig och som vet mycket om hur man gör med djur och skogen, frågade han.
• Ja, svarade jag stålt.
• Jobbet är då ditt. Han gick iväg till sitt stall maed stolta steg. Sen ropade han tillbaka till mig att jag skulle prata med en man som jobbade på gården som hette Helmer som jag skulleskulle få tydliga arbetsuppgifter från. Jag frågade efter honom och jag hittade honom fort. Han var fet och hade ett obehagligt lende på sina läppar.Han sa att som min husbonde hade sagt så skulle ta hand om jakt hundarna men jag skulle också hjälpa till med att hjälpa till med jordbruket. 
• Ditt fulständiga namn pojk? sa han hökt när jag var helt uppe i mina egna drömmar.
• Va, mumlade jag.

-Ditt fullständig namn, du måste lyssna när någon pratar med dig annars åker du ut illa kvickt.

-Olle Samuel Rasmusson. Sa jag snabbt. Mannen skrev snabbt ner det. på ett block. Jag kollade snabbt lite förvånat på honom eftersom han tydligen kunde skriva. Som jag hade hört det så var det inte så många på en gård som kunde läsa och skriva. Han fick ett väldigt glatt leende när han såg att jag kollade på honom och han började skryta men jag lyssnade inte.

-Nå Olle nu är det väl dags att  gå till ditt arbete, konstaterade han. Jag  sprang till huset och jag frågade efter  hund rastgården och var det fanns mat till hundarna. Hundarna var förstås alla utehundar för den rike mannen ville inte att dom skulle smutsa ner det inne i huset. Jag hittade hundarna ganska fort. Dom var inte alls som vår hund där hemma som var snäll. Han var viserligen stor men han hade en mycket mera omtänksam natur. Dessa hundarna var arga hela tiden och det såg ut som om deras ragg var rest hela tiden. Jag kastade ut resterna av maten över den lilla hagen. Jag såg till att även dom små valparna skulle få lite av maten. Sen gick jag in ett litet tag för att få dom att vänja sig vid mig det var svårt men till slut så slutade dom att nafsa efter mig. När jag gick ner mot lagården för att försöka gälpa till lite granna så kom med ens en stor man som såg väldigt hotfull ut mot mig. jag försökte gå förbi honom men då blockerade han vägen för mig. Utan någon alls förklaring började han sparka och slå mig vilt när jag låg helt matt vid marken så lutade han sig fram och väste i mitt öra.

-Jag hade ditt arbete förut och så går du och tar det. väste han långsamt.Han gick med våldsamma steg frammåt. Jag låg där ganska länge  tills jag tog mig upp på fötter. jag antog att husbonden skulle bli enormt sur. Så blev det också men jag borde också ha tänkt på att husbonden inte var där för att han var på väg in till staden. Det var fem stycken som redan arbetade på fältet han som var ansvarig för att jobbet blev väl utfört var alldeles rosenrasnde. Han var kort men ändå såg han väldigt stark ut. Han gav mig en örfil som var den hårdaste som jag någonsin hade fått. Jobbet var att vi skulle ta bort sten. Det var ett av dom hårdaste jobben som jag hade varit med om. 

Efter jobbet var det lunch det kändes som om vi redan borde vara klara med att ta bort stenen men det fanns fortfarande massor kvar. Det blev en snabb lunch med lite lax och potatis. Sen skille vi fortsätta. Det kändes som en oendligt lång tid men till slut tid var det dags att få gå att och lägga oss. Jag fick kolla på Axels ur och vi hade jobbat i tretton timmar. Benen var tunga men till slut kunde jag få lägga mig. Jag vaknade till den välbekanta ljudet av en bjällra. När jag hade tänkt efter lite blev jag helt plötsligt  väldigt förvånad. För att jag kom på att det var söndag. Jag gick ändå upp och tog på mig lite kläder. Utanför stallet stod min husbonde med ett par hästar ett guvär och jakt hundarna. Kom igen nu det är du som sköter hundarna. Det inebär att du måste vara med på mina jaktturer. Jag sprang in och tog på mig lite mera kläder. Visreligen började det bli vår vid det här laget och snön har börjat smälta. Jag kom snabbt ut igen. Husbonden skikade över en häst och jag blev yterst förvånad.

-Ska jag verkligen rida,frågade jag

-Ja annars skulle du komma efter regält efter. Svarade han. Jag hade bara åkt häst och vagn innan. Men jag gick upp på hästen så som jag sett en del andra göra. Det föll sig ganska naturligt när vi började rida. 

När vi hade kommit ganska långt in i skogen så såg jag en gjort inne i skogen och visade min husbonde var den var den var. Han riktade sitt guvär mot den men missade. Han svor häftigt. Han blev enormt sur och gläfste åt mig att vi skulle gå hem. På vägen hem hittade vi en sjö med många fåglar i. Husbonden riktade sitt guvär igen. Men han missade också denna gången. Jag tog fram ett annat guvär och riktade det mot en and som precis skulle flyga iväg. Jag träffade den perfekt. Min husbone bara gapade. Jakt hundarna simmade och hämtade fågeln och den var snabbt tillbaka. Jag hopade ner från hesten och tog fågeln från deras munnar. Dom fick en liten bit som belöning.

-När lärde du dig att skjuta, undrade min husbonde.

-Min far lånade ett guvär en gång som jag testade när han inte såg. 

Vi var snart tillbaka. Men jag förbannade att jag inte hade kunnat gå till kurkan i morse. Jag sukade och gick tillbaka till stallet. Där satt Axel med en blodig och svullen läpp.

-Årdnings mannen slog mig när jag hade sagt bönen fel.

-Oj då har du kollat det där med prästen för det där ser illa ut.

-Ja, jag har kollat det men prästen ville inte hjälpa mig för att han tyckte att jag förkänade det för den där versen.Då började jag höra förärjade steg utanför. Vi slutade prata med dirakten. Efter ett tag brakade den stora årdningsmannen in genom börren. Han hade en upp och nedvänd yxa i händena.

-Du hoppade över kyrkan i dag Olle.

-Det accepteras inte. Han gick fram mot mig och när jag just skulle säga nånteing så dängde han den sidan av eggen mot min tinning och jag föll ihop och det blev svart. När jag vaknade kändes det som om mitt huvud skulle explodera.Jag skulle känna på det stället där yxan hade träffat. Någon hade lagt ett förband där. Jag öppnade ögonen och åvanför mig satt Axel och en gammal piga som jag hade sett ofta men aldrig pratat med. Jag stönade djupt. Den gammla pigan tog fram lite vatten och doppade en tyg bit som hon började badda mig med. 

-När du orkar så försök resa dig upp. Jag låg där en minut eller två och sen gjorde jag en kraft ansträ gning. Det virvlade lite i huvudet men det gick ändå ganska bra. Gumman tog fram en gammal spegel och visade spegelbilden för mig. På mitt huvud fanns det ett groteskt bandage. Jag sukade och så råkade jag somna igen. När jag vaknade så var tanten borta och det var sent på kvällen Axel satt på sin bädd.

-Vi borde rymma härifrån Olle, bara slit och man får bara dynga tillbaka. 

-När hade du tänkt dig att det skulle hända då?

-När det huvud har blivit bettre.

-Okej då,sa jag efter att ha tänkt efter i någon minut.

Till slut kom den dag två vekor senare då min bula hade lagt sig och jag kände mig redo att flytta till staden som jag och Axel hade kommit överens om. Vi var fårtfarande bundna till gården i nio månader till så vi var tvungna att smita ut. Efter den hårda arbetsdagen så gick vi och la oss.Men när alla hade lagt sig och ljuset var slägt så pakade vi ihop lite mat som vi hade sparat och  nåra andra viktiga saker. Det var förmodligen inte så många uppe så vi trodde att det skulle bli lätt att slippa ut. Det var ganska lätt men det kändes som om vi var iaktagna hela tiden.Men när vi väl hade kommit till skogsbrynet kändes det lungt. Vi gick åt det hållet som vi visste var landsvägen. När vi väl var ifrån gården kändes det som om en börda hade lättats från mina axlar. När vi gick i den täta barrskogen tänkte jag på min familj som jag inte hade sett på länge. Jag hade sett in pappa för en månad sen men det ögonblicket hade bara varat i en minut. Vi fick gå ganska raskt för vi visste att om nåra timmar så skulle nån upptäcka att vi var borta.

Efter en timme så kom vi fram till landsvägen. Vi gick på och det var ganska lungt. Men då kom plötsligt en vagn ut fr¨ån en sido väg. Jag tyckte att den såg bekant ut. Vi sparng mot den för att den som körde kunde ge oss skuts. . Den som körde körde fort. Men då kom jag på det.

-Björnfot! Ropade jag. Kärran stannade och ett rött och rufsigt hår dök upp. Men björnfot var sig inte lik hans ansikte var mer välvårdat och bredvid honom satt en vacker flicka.Jag frågade vart han skulle och om han skulle till stade om vi kunde få skjuts. Han nickade nedlåtande. Han såg mycket äldre och på något sätt adligare ut. Jag och Axel gick på där back. Björfot tittade på mig.

-Det här är Victoria föresten Olle om det var så du hette. Jag nickade och han vände sig om . Björnfot hade definetivt inte lika lätt att skatta som för. Men ett eller annat skratt fick jag ur honom. Flickan verkade vara vresig och inte alls trevlig.Snart somnade jag och Axel. När vi vaknade såg jag hus och skorstenar en bit framför oss. Jag var till och med lite spänd.Men man var extremt orolig fö att man hade hört att det kunde vara svårt att hitta jobb.  Jag satte mig upp Axel var redan vaken. Vi var snart framme. Staden verkade variera mycket mer en på landet för längre in i staden var det fina nybbyggda stenhus. När jag var framme så var jag och Axel spända och dom andra två var likgiltiga. Björnfot hittade ett stall som vi fick sova i. Jag föll i sömn ganska fort för att jag var nu ganska lugn för att jag hade kunnat fly.

När jag vaknade låg jag i en halmhög. Jag reste mig upp och såg att Axel låg bredvid mig. Jag gick upp ur högen och kollade omkring mig. Stallet var ganska nybyggt och relativt fresht. Efter ett tag gick jag ut ur stallet för att kolla hur staden var.När jag kom ut så möttes jag av något som såg ut som en tragedi. Utanför fyllehusen så låg det utslängda och fullständigt nedsupna män som dreglade och såg helt äckliga ut. Horhusen såg lungna ut men jag kom ihåg hur mycket skrik och skrän det hade kommit därifrån i går kväll. Det luktade avföring, urin och alkohol. Jag stängde sanppt dörren igen. Lite nedstämd så satte jag mig ner på halmhögen. Jag var nedstämd för att jag nästan hade trott att det var bra i den här staden. 

När Axel vaknade och hade gjort sig redo gick vi ut. Nu var klockan åtta och många fyllisar hade tagit sig hem. Nu började det komma fram försäljare med frukt och kött så att det började vattnas i munnen på oss. Men vi hade bara det som hade blivit över efter att vi varit drängar och känat. Lite pengar. Det var intressant hur många som var i stan och sprang runt i sina egna ärenden. Helt plötsligt såg jag havet. Det började bli vår nu och jag hade aldrig sett havet innan. Det ssåg veldigt vackert ut.Det var även lite sjärgård och det fanns många sjöfåglar som skränade. Det var många av dom i hamnen också. Jag började gå dit automatiskt. Axel följde efter. I hamnen var det fullt stök. Det var massor med båtar och på havet och på land var det massor med sjömän som höll på att lasta av eller på nåt fartyg. Alla sjömenen såg veldigt stora och erfarna ut. En dels ögon såg snälla ochen dells ögon såg ut som om dom kunde hoppa på en vilken sekund som hellst. En del sjäpps katter strök också omkring. Efter ett tag fick Axel med mig tillbaka till stats centrum. Där fanns ett stort torg. Det värkade nästan pågå en debatt. I mitten av torget stog ett svart podiummed två men på. Den ena såg ut som en hög präst med fina kläder och en rund mage. Den andra såg ut som en hamnarbetare. Dom skrek nästan på varndra och den som var hamnarbetare såg ut som om han brukade vara någon med snälla ögon men nu såg han ut att kunna hoppa på presten vilken sekund som helst. Hamnarbetaren hade en hög basstämma så man kunde höra honom även om dom andra skrek. Han pratade om revolution och att det skulle vara lika mellan alla. Det man kunde uppfatta från vad presten sa var att det skulle bli frälstning. Då kom plötsligt ett tjugotal poliser med batonger och pistoler. Dom gick rakt på hamnarbetaren. Jag och Axel var i alla fall långt från ataken. Så vi kunde ta oss ifrån utan att någon polis såg oss. Arbetaren blev hårt slagen men han utdelade lika många slag tillbaka. Till slut blev arbetaren medvetslös och polisrena lämnade honom på marken. Med ens var alla borta. Jag gick fram till hamnarbetaren som låg där i en lite konstig ställning. Han stönade. Då kom även Axel fram och vi hjälpte honom upp på fötter trots att han var veldigt ostadig på fötternaVi gick igenom staden fort för att nu hade värdshusen börjat fyllas. Det kom vissrerligen inte så mycket skrik och skrän än för dom som var där inne hade inte blivit fullt så fulla än. Till slut kom vi tillbaka till ladan där vi hade fått en vistelse. Arbetaren låg där en lång tid och vi försökte göra det så bra det gick med hans sår. När han vaknade så slog han upp ögonen och såg lite omtumlad ut. Han reste sig upp och kraxade att han ville ha vatten. Sen så sa han tack med något av sin vanliga stämma. Han gnuggade sitt huvud lite och så gick han ut. Med ens var han borta. Jag hade fått ganska dåligt intryck av den här stan. 

När jag vaknade nästa morgon så var Axel puts väck och hans kläder och tillhörigheter också. Jag reste mig upp och gick ut till morgon diset. Stan såg nu om möjligt ännu värre ut. Utanför världshusen låg det kroppar och en del av dom såg nästan ut att vara döda. Jag gick en liten stund tills jag av en slump råkade springa in i en yngre flicka. 

-Ursäkta sa  jag men flickan gick bara vidare. När jag kollade efter såg jag att det var min kusin som jag inte hade sett förenn nu eftersom jag inte hade sett henne på många år. Jag ropade och hon vände sig om. Till slut kände hon igen mig. Hon gick fram och hälsade lite snabbt innan hon försvann i folkvimlet. Det var lustigt hur den här staden påvärkade menniskor. Jag gick längs den yrvakna staden. Till slut var jag framme vid hamnen. Det var inte lika många fartyg i dag. Bra ett fartyg som skulle till Amerika. Eftersom jag kom från skogen och aldrig hade varit i kontakt med så många menniskor förenn jag kom in till gården för ett par månader sedan hade jag inte hört talas så mycket om utvandring. Dom som gick ombord på skeppet var ganska muntra. Dom såg ut som om dom verkligen hade hopp om en bettre framtid. Jag kom för mig med att tänka på att jag någon gång skulle åka till amerika. Jag omkring på hamnen ett litet slag och funderade.jag kom till insikten att om jag någonsin skulle kunna komma till Amerika så måste jag hitta ett jobb här så att jag fick tillräkligt med pengar för att få råd med en biljett till Amerika. Jag gick runt lite och frågade lite granna om någon på hamnen eller någonstans i staden kunde behöva en springpojke eller något liknande. Detta tog längre tid en vad jag hade trott och min mage började kurra ordentligt. Men mina pengar som jag hade fått som dräng var nästan slut. Jag gick förbi ett stånd där som sålde fint kött. När ägaren tittade bort så nappade jag till mig en bit kött. Jag kom snabbt därifrån. Det var det godaste köttet som jag någonsin hade smakat och ingen hade upptäckt mig. Jag åt upp allt köttet som var på kyklinglåret. Jag utforskade stadennär jag hade ätit upp köttet. Staden var större en vad man kunnat föreställa sig. Jag kom till och mäd veldigt nära dom fina delarna av staden. Till slut gick jag tillbaka till lada. Där låg redan Axel och sov. Jag stupade i säng efter bara en liten stund. När jag vaknade så höll Axel på att resa sig upp. Jag reste mig också upp. Vi gick tillsamans ut till gatan.

-Jag har fått jobb på en smedja sa Axel. Jag kunde tyvär inte dölja min förvåning men sen så sken jag upp.

-Vad bra sa jag. Axel smet iväg och jag blev nu mer säker en nånsin på att jag behövde skaffa ett jobb. Jag gick omkring och utan att tänka på det kom jag till dom finare delarna av staden. Här var byggnaderna mycket högre. och gatorna var hyfsat rena. När jag precis skulle gå tillbaka så kom en man utrusandes ur en byggnad.

-Hej du är inte intreserad av ett jobb här vid det här sjukhuset min lille herre? Jag blev stum av förvåning att jag helt plötsligt hade blivit erbjuden ett jobb. Det var fantastiskt för jag hade börjat överväga att börja arbeta på en fabrik och det ville jag verkligen inte. Jag takade överväldigad ja. Jag blev ombed att komma till sjukhuset klockan sju i morgon. Om jag ville kunde jag komma lite tidigare så kunde jag få tvätta mig lite granna. 

När jag kom till ladan var jag övervälgigad. Jag hade snott lite bröd så jag var mätt också När Axel kom hem efter sitt arbete berättade jag den glada nyheten. Han blev glad och vi pratade också och jag sa att när jag hade tillräkligt med pengar skulle jag åka båt till Amerika. Han nikade bara och sa att han tyvär inte skulle följa med mig på det för att han var altför hemma stad. Jag nickade och sen gick vi och la oss.

Ett och ett halvt år senare

När jag vaknade så var det lite varmt i det lilla ruym som jag och Axel hade börjat hyra för ett och ett halvt år sedan. Nu var det snart dags att åka till A,erika för min del. Jag hade lagt ihop nästan alla mina pengar till resan utom lite som jag skulle ha som startkapital. Axel skulle stanna i Sverige vilket jag beklagade men som jag ändå kunde förstå för att han hade hittat en flicka i stadens myller och för att han hade avanserat i sin smedja. Mig själv hade det också gåt ganka bra för men jag ville bruka jord igen. Jag hade kommit väldigt bra överens med min överårdnade som desutom var halvt brittisk och hade lärt mig en del Engelska. Jag reste mig upp och lyfte upp min färdigt pakade säck och Axel och jag gick till dörren och gick ut till gatan. Han skulle följa med mig till utkanten av stan dit jag skulle och där smedjorna låg. Det gick inga färjor från den här staden längre så jag var tvungen att ta mig lite längre söderut i Sverige.

När Axel hade kommit till smedjan så gick vidare. Jag kom till slut till en barrskog. Det var ganska fina vägar och jag väntade att det skulle koma någon droska och till slut så kom det en handlsman som jag frågade om jag kunde åka med. Jag fick det gratis. Jag satt i halmen bak på droskan. Det gick ganska fort och innan det blev natt och solen hade gått ner såg man stadens ljus. Föraren släppte av mig i utkanten av stan. Denna stad som var större än den andra och kallade för Göteborg.

Jag gick och gick och det kändes som om att det skulle ta hela natten att ta sig fram till hamnen. Men till slut kom jag fram till hamnen. När jag kom fram insåg jag att jag inte ens hade gått igenom hela staden utan bara en liten del. Fartyget som jag skulle följa medskulle komma om en hel timme så jag hade gått om tid på mig. Jag stal snabbt och lätt en brödbit och en bit ost från ett stånd i närheten. Jag väntade och väntade. Till slut frågade jag en person vad klockan var han sa tjugo över älva. Det var många fler personer på kajen nu. Men fartyget var försenat. Då hörde jag en djup tuta och fartyget kom fram snabbt och det kom ett djupt don från motorerna. Båten stannade och jorde fast. Efter en kvart kom en landgång fram och alla trängdes om att komma på båten. Jag lyckades smita imellan och komma upp först. En sjöman frågade vad jag hette jag svarade honom och gav honom en stor del av mina slantar som jag hade känat ihop på sjukhuset. Endo hade jag gåt med på att få ett lite mindre pris eftersom jag skulle hjälpa till på båten. Jag blev tilldelad en sovplats som jag själv tyckte var ganska bra. Jag gick upp på däcket och när alla menniskorna kom på fartyget så gav vi oss iväg. Det var den sista blicken som jag fick av Sverige men jag hade förhopningar om en något bättre tid i USA. Jag visste viserligen att resorna kunde vara svåra och det var svårt att etablera sig i USA hade jag eno stora förhopningar.   

Miljögranskare PMI

plus- Jag tycker att det är bra med mycket beskrivningar för då kan man leva sig in i boken    och förstå hur det är i boken. minus-Ibland kan det vara dåliga miljöbeskrivningar och så kan det vara tråkigt och lite sega beskrivningar som tex när dom är hos advokaten. intressant- att det är en gammal tid och att det är andra miljöer som man måste tänka en om det hade varit en bok om nutiden.

sommarlov

1. hemmakänslan vid reines port skapas skapas av lukten och av atmosvären. 2. c. stämmer. 3.Han ville inte att nagon skulle se honom för att hans mamma kanske har berrättat om att han skulle vara på barnens ö. 4. han skulle säga att lektionen har blivit kancellerad.5.hon tror att Reine är på barnens ö. 6.författaren skriver att det var som om att sitta på ett häftplåster 7.persinerna var nedragna och runt blommkrukorna slingrar sig ett system av tunna gröna plastslangar som lädde vatten från fyllda flaskor.8. Hon menar att det ska vara bra väder och så att man kan bada mycket. 9. för de oinvigna såg alla husen likadana ut men inte för Rene.10.Reines mamma anser att östersjön inte är ett riktigt hav. 11.Reines mamma trodde att blommorna skulle dö på grund av torka.      1.Han använder ordet för att han kan ha en mångsidig betydelse. 2.Han har det för att han egentligen skulle vara på barnens ö.3. Han bor cirka 400 hundra meter från stationen.4.Hon kanske jobbar med att vara sjuksjöterska på ett fartyg.5.?. 6.Han kände sig nervös. 7.För att dom är stressade till nästa station.8.Juni tror jag för att det värkar vara sommar och det verkar vara början av sommarlovet för att han skulle iväg på uttflykter osv. 9.Jag tycker att det verkar vara en ganska kreativ person för han kommer på saker som inte så mång andran kommer på. Ganska så olydig eftersom han bara stack iväg från barnens ö.

Miljögranskare PMI

plus- det är bra miljö beskrivningar ibland mest med personer. minus- miljö beskrivningarna är så där för att jag tycker inte det är bra med dom. intressant- det är roligt med beskrivningar från en annan tid.

sammanfattningn Sovay

Sovay åker till London för att varna sin far för arristeringsorden. Hon rider på sin häst tll en gård där hon får mjölk och havre till hästen. En piga försökte flörta med henne. Hon mötte sir Royston som hon försökte råna men det blev helt misslyckad. Hon hyrde ett rum på ett världshus där hon kollade på sina pengar som hon stulit av polismannen när hon tog arristeringsorden från honom. hon har nu en pistol mot sitt ansikte. Gabriel åcker till oxfård där han tror att Hogh bor men han hittar honom inte men hans kompis tror att han kan vara i London eller Paris.

persongranskningn Sovay

Sovay är en flicka som lever under 1700-talet. hon bor på en herrgård tillsammans med sin pappa. hon har också en storebror som studerar på ett universitet. Sovay är nästan som en pojke hon rider och skjuter lika bra som en pojke. Hon var förlovad med sin grannes barn James som bedrog henne och som hon nu hatar. Hon brukar råna hästvagnar. Hennes pappa har tankat om förändring som gör så att en polisman försöker  komma till herrgårde men Sovay rånar honom på papperna.