vertikalvinklar

Neptunus

Neptunus upptäcktes 1845 vid Berlinobservatoriet i Tyskland.Planeten upptäcktes genom att man hade obsarverat att Uranus avvikte från sin beräknade bana runt solen.Två forskare i olika länder rodde att det berodde på att det fanns en till planet vars dragningskraft gjorde så att den avek. Forskarna räknade mycket precist ut den nya planetens läge. Man upptäckte mycket om hur neptunus ser ut med hjälp av rymdsonden Voyager 2 som körde förbi planeten väldigt nära 1989. Då såg rymdsonden en stor mörk fläck på Neptunus yta som är en jättestor storm och den har ungifär lika stor utsträckning som vår jord. Neptunus består av sten och metall men också av en vätska som man tror mest innehåller vatten, amoniak och metan. Neptunus är 17 gånger så stor som jorden. Det tar Neptunus cirka 165 år att åka ett varv runt solen.På neptunus skulle det behövas att det är varmare, finnas mat, Möjlighet att rena vatten och någonting att andas. 

Anledningen till att det finns dag och natt på jorden är att jorden snurrar runt och när det är natt så är där man befinner sig långt ifrån solen och dom som är på andra sidan jorden har dag. jag tror att man knappt ser solen från Neptunus så att det nästan alltid är natt där.

Att pronomenera på månen skulle vara anorlunda för att det är mindre dragningskraft där. På min planet skulle man spela ett spel som går ut på att man har en boll och så var man två lag och så skulle man tävla om bollen och fösöka komma igenom den stora  stormen med bollen och den som klarade det först vann.

    Edwin Aldrin

Edwin Aldrin föddes 1930. Han var med på apollo 11 när den åkte till månen. Den 21 juli  (Svens tid) steg han som andra menniska ner på månens yta. Aldrin var utbildad strids flygare när han uttogs för en tränings grupp som skulle utbilda sig till astronauter. När han blev det hade han redan arbetat med olika rymdgrejer. Efter månlandningen så slutade han arbeta för NASA men skrev mycket böcker och så om rymden.

Vad som händer i rymdforskningen under 2000-talet

Under 2000-talet kommer man att komma på ett sätt så att man kan bo på mars och man kommer att hitta en ny galax. Jag tror att man kan resa med teleport.

Beskrivning av jorden

Jorden är en trevlig planet. Här kan man ibland se månen men vi har bara en måne. Vi har olika temperatur 

på olika ställen och vi har tidsberäkning som baseras på månens rörelse. Vi har dag och natt eftersom vi ibland är längre från solen. Vi har mycket liv på vår jord. Vi har mycket syre och växtlighet.

källförteckning

1.Astronomi (1998)

2.stora astronomi boken

3.www.ne.se  2011-11-17    2011-11-21    2011-11-23

storyline

Jag vaknade av en snöstorm som drar över himlen. Snön ramlar ner från taket och det droppar in lite granna här och där. Det lät så mycket att jag inte kunde förstå hur någon kunde såva. När jag reste mig upp och jag ser min lillebror som höll på att rulla runt i bredvid mig.Hunden låg vid mina fötter han var väldigt varm och jag insåg att jag kommer att sakna honom. Min mamma låg och vred sig i sin graviditet. Jag reste mig tyst för att inte väcka någon av min familj skulle märka mig. Pappa hade fortfarande inte kommit hem från Mettal gruvan.Bakom min mamma låg minna tvillings små systrar. Jag ligger ett tag och lyssnar på ovädret innan jag hör ett tungt klampande. Jag går och tar på mig mina  ytterkläder och så går jag ut och mötte min bjässe till pappa som kommer med vår vagn dragen av en arbetshingst som far hade vunnit i ett parti tärning på krogen. Min pappa arbetade långt nere under jorden. Han hade ett stort ansikte med små men vänliga ögon. Han gick klädd i en tjock läderrock som krävdes när det var den här tiden på året.Hans hår kunde man inte se men det var svart och han var en av dom starkaste männen som arbetade i gruvan. Man det som gjorde att man blev rädd för honom var ett långt och djupt ärr som löpte längs hans ansikte. Snön låg djup och jag tänkte på hur svårt det måste ha varit för far att ta sig hem. Vinden piskade också snön så att det stänkte i ansiktena på oss.Jag drog min rock tätare omkring mig och hjälpte far in med hästen i vårt lilla stall. Vårt torp var ganska så stort för att vara ett torp mitt ute i skogen.Torpet bestod av ett stall,ett sovrum, en liten vrå för matlagning och en källare där vi lagrade mat.Vårt torp var gammalt och slitet och det var omisolerat många gånger.Vi gick in och far frågade om jag kunde lägga på lite ved på brasan.Jag gjorde det och gnistorna började att få fyr på trät.Plötsligt började min far att prata.

-Är du spänd över ditt nya jobb Olle?frågade han.

-Ja, sa jag.
Min pappa mumlade instämmande och såg ut att förstå. Då började min bror slå upp ögonen lite sömnigt och när han gjorde det ropade han till.

-Pappa!
Han väckte alla andra i familjen. Det kunde man förstå för pappa bodde vid gruvan alla dagar dagar utom söndag. Det började bli ganska bekvämt nu när värmen från brasan började sprida sig så att man kunde ta av sig sina ytterkläder. Mina små systrar började springa omkring och klänga på min pappa. Vinden hade lagt sig nu så snön kom ner långsamt och man fick en bettryggande känsla. Det var också en ganska festlig stämmning i rummet. För min lillebror fylde nio år i dag. Själv var jag fjorton år det är därför som jag skulle in till herrgården nu. Jag vet inte riktigt vad jag ska ha för arbeta där. Alla i min familj hade rött hår förutom jag.Därför undrade jag ibland om jag var från en annan familj. Min lillebror Arvid började laga mat så att en bekant doft av morgongröt spred sig i rummet. Vi satte oss ner vid bordet och började äta, det blev en ganska livlig frukost.Efter frukosten så gick jag en runda i skogen och kollade. Det var den store adelsmannens skog men vi hade fått bo här för att se till att ingen tjuv jagade i skogen. Det hade varit min fars huvud uppgift länge tills min storebror hade fåttövertagit den för att min far hade fått ett mer lönande jobb i gruvan.Vår hund följde med mig in skogen.Skogen omkring oss var mest gammal ekskog och andra lövträd. Det var skönt att få gå där en sista gång inan jag skulle in till den stora gården. Det var roligt att se skogen en gång till. Det var väldigt levande även fast det var vinter. Jag hann även kolla på en fälla som vi hade fått tillåtelse med att sätta ut av den store adelsmannen. Där fanns ingenting . Jag såg en ung räv som sprang framför mig. jag undvek grottan där en björn hade lagt sig i ide.sen gick jag tillbaka. 

När jag kom tillbaka började jag packa mina grejer. Jag tog en säck som var väldigt sträv och la i två ombyten,en filt, en  kniv som min far hade gett mig för fem år sen, en bok som handlade om djur och växter som jag hade fått av en resande som jag hjälpte lite grann med vägen. Sen var det dags att ta avsked av min familj. Min familj gick ut för att vinka av mig och önska mig lycka till. I min ficka hade jag också med mig lite pengar för att det var ganska långt till den stora gården så att jag kanske kunde få lite plats i en vangn som var på väg åt samma håll. och efter bara några kilometer när jag hade kommit ut på vägen. När vangnen hade kommit fram så frågade jag om han skulle till sir Henriks gods. Sir Henrik hade släktingar i England det var därför han inte använde den vanliga titlen på adelsmen. Han svarade att han skulle pasera där på vägen och att ommjag kunde betala för mig skulle jag kunna få skjuts. Jag gav honom några kopparslantar och hoppade upp på hölasset på vangnen. Det var skönt att få skjuts för det var åtta mil långt till gården och det kommer att ta två dagar. Jag kollade på den unga mannen som körde kärran. Han hade rött hår ganska hela kläder och ett glatt ansikte.Han såg ut att tillhöra lite högre klass. Han pratade mycket och glatt och bjöd mig på lite mat och vatten. Han sa att han hette Björnfot och att han var yngre son till en lite rikare bonde. Han visade till och med ett väldigt fint silverur som förmodligen var det dyraste som jag hade sett. Plötsligt sa han att jag skulle var tyst och så tog han fram ett tygstycke och och drog ut ett gyvär som var blangt och med en otroligt polerad. Jag fick känna på det och jag kände det ganska skönt vid axeln tyngden kände ganska säker. Snart blev det mörkt och mina ögonlock började bli tunga. Då hörde vi rop och en bit framåt på vägen såg jag ett femtal med stora figurer som man inte kunde se ansiktena på. dom hade främst knivar men en del hade gevär.

-stråtrövare, mumlade björnfot. Han tog fram guväret och laddade det snabbt och skikligt. Skälv hade jag inget annat en min kniv. Så jag tog fram den.Tjuvarna kom närmare med hotfulla rop. Björnfot sa att det vi inte hade något av värde. Dom trodde oss inte och gick närmare men kunde inte hitta nåt. Precis när björnfot skulle avlossa sitt gevär så gick stråtrövarna sin väg. Björnfotla ner sitt guvär när han inte såg dom och pustade ut.

-Tur att dom inte hittade min pengapung eller min klocka. Vi red vidare i cirka en timme tils vi mötte en polisman och bärattade för honom om stråtrövarna. Polismannen red på en vacker svart häst och han hade en eligant pistol i ett hölster. Han red snabbt åt det håll som vi hade pekat ut. Vi fortsatte i ett par timmar till stora fält började breda ut sig. Snart såg vi en stor lada med en jättestor herrgård. Efter ett tag på en stenig väg såg jag en massa livliga kvällsförberedelser. När vi kom fram kom en kort och tjock tjänsteman fram och sa att min nya husbonde skulle säga mina uppgifter till mig i enrum. Fast det skulle vänta till i morron. Jag blev tilldelad en sov bänk bredvid stallet. I rummet som var ganska litet sov det en annan pojke som hette Axel och som var lite äldre en mig. Han var glad och såg ut att kunna bli en bra vän. Jag pratade lite småprat om dit och dat innan vi somnade.

När jag vaknade nästa under den kalla filten. Jag låg på den oslipade bänken. Jag undrade vad klockan var och jag tittade upp. I dag var det måndag och det var min första arbetsdag på gården. Jag låg där ett litet tag. Jag hade alltid varit ganska morgonpigg och inte behövt sova så länge. Axel låg mitimot mig. Då kom det in en gammal gumma med en klocka och väkte oss. 

-Kom igen era lata svin det är dags att jobba klockan är sju o det inebär jobb,ropade tanten och bjällrade husteriskt med bjällran. Axel rullade ner från sin säng och ner på golvet. Jag hoppade snabbt ut från min säng och hjälpte upp honom på föterna . Kom igen lathasar sir Henrik vill att ni ska jobba.

• Och du, sa hon och hötte med fingret mot mig.
• Henrik vill träffa dig i hallen om tio minuter, hon klampade ut och slängde igen dörren.
• Det där var det där var Gertrud, påstod  Axel.
• Hon är en riktig hagga, viskade han. Vi började ta på oss kläder. Jag hade aldrig tidigare behövt ta på mig så här snabbt men med ens så var vi båda klara. Jag tog på mig mina träskor och gick ut. Herrgården låg cirka en kilometer från ladan för adels mannen Karlsson ville inte höra allt strässande ljud som kom från lagården. Jag fick springa allt vad jag kunde för att komma till hallen på utsatt tid. Till slut stod jag framför enstor och tjock träport av ek. Jag skulle vänte på adelsmannen utanför porten. Jag väntade ett tag tills den höge herrn ville komma. Till slut öppnades porten. Först kom två högfärdiga tjänare och sen kom adelsmannen. Han hade höga läderstövlarkläder av fint bomull och han hade en björnpäls svept omkring sig. Hans hy var helt vit och hans hår var svart och glansigt. Han hade också en prydlig mustash. 
• Ät du min nya dräng? undrade han utan att ens titta på mig. 
• Du ska nog få ett lite annorlunda uppdrag, sa han högfärdigt.
• Jag känner för och jaga men jag har ingen som kan ta hand om mina jakthundar ordentligt, kraxade han.
• Du kommer väl från familjen som tar hand om min skog åt mig och som vet mycket om hur man gör med djur och skogen, frågade han.
• Ja, svarade jag stålt.
• Jobbet är då ditt. Han gick iväg till sitt stall maed stolta steg. Sen ropade han tillbaka till mig att jag skulle prata med en man som jobbade på gården som hette Helmer som jag skulleskulle få tydliga arbetsuppgifter från. Jag frågade efter honom och jag hittade honom fort. Han var fet och hade ett obehagligt lende på sina läppar.Han sa att som min husbonde hade sagt så skulle ta hand om jakt hundarna men jag skulle också hjälpa till med att hjälpa till med jordbruket. 
• Ditt fulständiga namn pojk? sa han hökt när jag var helt uppe i mina egna drömmar.
• Va, mumlade jag.

-Ditt fullständig namn, du måste lyssna när någon pratar med dig annars åker du ut illa kvickt.

-Olle Samuel Rasmusson. Sa jag snabbt. Mannen skrev snabbt ner det. på ett block. Jag kollade snabbt lite förvånat på honom eftersom han tydligen kunde skriva. Som jag hade hört det så var det inte så många på en gård som kunde läsa och skriva. Han fick ett väldigt glatt leende när han såg att jag kollade på honom och han började skryta men jag lyssnade inte.

-Nå Olle nu är det väl dags att  gå till ditt arbete, konstaterade han. Jag  sprang till huset och jag frågade efter  hund rastgården och var det fanns mat till hundarna. Hundarna var förstås alla utehundar för den rike mannen ville inte att dom skulle smutsa ner det inne i huset. Jag hittade hundarna ganska fort. Dom var inte alls som vår hund där hemma som var snäll. Han var viserligen stor men han hade en mycket mera omtänksam natur. Dessa hundarna var arga hela tiden och det såg ut som om deras ragg var rest hela tiden. Jag kastade ut resterna av maten över den lilla hagen. Jag såg till att även dom små valparna skulle få lite av maten. Sen gick jag in ett litet tag för att få dom att vänja sig vid mig det var svårt men till slut så slutade dom att nafsa efter mig. När jag gick ner mot lagården för att försöka gälpa till lite granna så kom med ens en stor man som såg väldigt hotfull ut mot mig. jag försökte gå förbi honom men då blockerade han vägen för mig. Utan någon alls förklaring började han sparka och slå mig vilt när jag låg helt matt vid marken så lutade han sig fram och väste i mitt öra.

-Jag hade ditt arbete förut och så går du och tar det. väste han långsamt.Han gick med våldsamma steg frammåt. Jag låg där ganska länge  tills jag tog mig upp på fötter. jag antog att husbonden skulle bli enormt sur. Så blev det också men jag borde också ha tänkt på att husbonden inte var där för att han var på väg in till staden. Det var fem stycken som redan arbetade på fältet han som var ansvarig för att jobbet blev väl utfört var alldeles rosenrasnde. Han var kort men ändå såg han väldigt stark ut. Han gav mig en örfil som var den hårdaste som jag någonsin hade fått. Jobbet var att vi skulle ta bort sten. Det var ett av dom hårdaste jobben som jag hade varit med om. 

Efter jobbet var det lunch det kändes som om vi redan borde vara klara med att ta bort stenen men det fanns fortfarande massor kvar. Det blev en snabb lunch med lite lax och potatis. Sen skille vi fortsätta. Det kändes som en oendligt lång tid men till slut tid var det dags att få gå att och lägga oss. Jag fick kolla på Axels ur och vi hade jobbat i tretton timmar. Benen var tunga men till slut kunde jag få lägga mig. Jag vaknade till den välbekanta ljudet av en bjällra. När jag hade tänkt efter lite blev jag helt plötsligt  väldigt förvånad. För att jag kom på att det var söndag. Jag gick ändå upp och tog på mig lite kläder. Utanför stallet stod min husbonde med ett par hästar ett guvär och jakt hundarna. Kom igen nu det är du som sköter hundarna. Det inebär att du måste vara med på mina jaktturer. Jag sprang in och tog på mig lite mera kläder. Visreligen började det bli vår vid det här laget och snön har börjat smälta. Jag kom snabbt ut igen. Husbonden skikade över en häst och jag blev yterst förvånad.

-Ska jag verkligen rida,frågade jag

-Ja annars skulle du komma efter regält efter. Svarade han. Jag hade bara åkt häst och vagn innan. Men jag gick upp på hästen så som jag sett en del andra göra. Det föll sig ganska naturligt när vi började rida. 

När vi hade kommit ganska långt in i skogen så såg jag en gjort inne i skogen och visade min husbonde var den var den var. Han riktade sitt guvär mot den men missade. Han svor häftigt. Han blev enormt sur och gläfste åt mig att vi skulle gå hem. På vägen hem hittade vi en sjö med många fåglar i. Husbonden riktade sitt guvär igen. Men han missade också denna gången. Jag tog fram ett annat guvär och riktade det mot en and som precis skulle flyga iväg. Jag träffade den perfekt. Min husbone bara gapade. Jakt hundarna simmade och hämtade fågeln och den var snabbt tillbaka. Jag hopade ner från hesten och tog fågeln från deras munnar. Dom fick en liten bit som belöning.

-När lärde du dig att skjuta, undrade min husbonde.

-Min far lånade ett guvär en gång som jag testade när han inte såg. 

Vi var snart tillbaka. Men jag förbannade att jag inte hade kunnat gå till kurkan i morse. Jag sukade och gick tillbaka till stallet. Där satt Axel med en blodig och svullen läpp.

-Årdnings mannen slog mig när jag hade sagt bönen fel.

-Oj då har du kollat det där med prästen för det där ser illa ut.

-Ja, jag har kollat det men prästen ville inte hjälpa mig för att han tyckte att jag förkänade det för den där versen.Då började jag höra förärjade steg utanför. Vi slutade prata med dirakten. Efter ett tag brakade den stora årdningsmannen in genom börren. Han hade en upp och nedvänd yxa i händena.

-Du hoppade över kyrkan i dag Olle.

-Det accepteras inte. Han gick fram mot mig och när jag just skulle säga nånteing så dängde han den sidan av eggen mot min tinning och jag föll ihop och det blev svart. När jag vaknade kändes det som om mitt huvud skulle explodera.Jag skulle känna på det stället där yxan hade träffat. Någon hade lagt ett förband där. Jag öppnade ögonen och åvanför mig satt Axel och en gammal piga som jag hade sett ofta men aldrig pratat med. Jag stönade djupt. Den gammla pigan tog fram lite vatten och doppade en tyg bit som hon började badda mig med. 

-När du orkar så försök resa dig upp. Jag låg där en minut eller två och sen gjorde jag en kraft ansträ gning. Det virvlade lite i huvudet men det gick ändå ganska bra. Gumman tog fram en gammal spegel och visade spegelbilden för mig. På mitt huvud fanns det ett groteskt bandage. Jag sukade och så råkade jag somna igen. När jag vaknade så var tanten borta och det var sent på kvällen Axel satt på sin bädd.

-Vi borde rymma härifrån Olle, bara slit och man får bara dynga tillbaka. 

-När hade du tänkt dig att det skulle hända då?

-När det huvud har blivit bettre.

-Okej då,sa jag efter att ha tänkt efter i någon minut.

Till slut kom den dag två vekor senare då min bula hade lagt sig och jag kände mig redo att flytta till staden som jag och Axel hade kommit överens om. Vi var fårtfarande bundna till gården i nio månader till så vi var tvungna att smita ut. Efter den hårda arbetsdagen så gick vi och la oss.Men när alla hade lagt sig och ljuset var slägt så pakade vi ihop lite mat som vi hade sparat och  nåra andra viktiga saker. Det var förmodligen inte så många uppe så vi trodde att det skulle bli lätt att slippa ut. Det var ganska lätt men det kändes som om vi var iaktagna hela tiden.Men när vi väl hade kommit till skogsbrynet kändes det lungt. Vi gick åt det hållet som vi visste var landsvägen. När vi väl var ifrån gården kändes det som om en börda hade lättats från mina axlar. När vi gick i den täta barrskogen tänkte jag på min familj som jag inte hade sett på länge. Jag hade sett in pappa för en månad sen men det ögonblicket hade bara varat i en minut. Vi fick gå ganska raskt för vi visste att om nåra timmar så skulle nån upptäcka att vi var borta.

Efter en timme så kom vi fram till landsvägen. Vi gick på och det var ganska lungt. Men då kom plötsligt en vagn ut fr¨ån en sido väg. Jag tyckte att den såg bekant ut. Vi sparng mot den för att den som körde kunde ge oss skuts. . Den som körde körde fort. Men då kom jag på det.

-Björnfot! Ropade jag. Kärran stannade och ett rött och rufsigt hår dök upp. Men björnfot var sig inte lik hans ansikte var mer välvårdat och bredvid honom satt en vacker flicka.Jag frågade vart han skulle och om han skulle till stade om vi kunde få skjuts. Han nickade nedlåtande. Han såg mycket äldre och på något sätt adligare ut. Jag och Axel gick på där back. Björfot tittade på mig.

-Det här är Victoria föresten Olle om det var så du hette. Jag nickade och han vände sig om . Björnfot hade definetivt inte lika lätt att skatta som för. Men ett eller annat skratt fick jag ur honom. Flickan verkade vara vresig och inte alls trevlig.Snart somnade jag och Axel. När vi vaknade såg jag hus och skorstenar en bit framför oss. Jag var till och med lite spänd.Men man var extremt orolig fö att man hade hört att det kunde vara svårt att hitta jobb.  Jag satte mig upp Axel var redan vaken. Vi var snart framme. Staden verkade variera mycket mer en på landet för längre in i staden var det fina nybbyggda stenhus. När jag var framme så var jag och Axel spända och dom andra två var likgiltiga. Björnfot hittade ett stall som vi fick sova i. Jag föll i sömn ganska fort för att jag var nu ganska lugn för att jag hade kunnat fly.

När jag vaknade låg jag i en halmhög. Jag reste mig upp och såg att Axel låg bredvid mig. Jag gick upp ur högen och kollade omkring mig. Stallet var ganska nybyggt och relativt fresht. Efter ett tag gick jag ut ur stallet för att kolla hur staden var.När jag kom ut så möttes jag av något som såg ut som en tragedi. Utanför fyllehusen så låg det utslängda och fullständigt nedsupna män som dreglade och såg helt äckliga ut. Horhusen såg lungna ut men jag kom ihåg hur mycket skrik och skrän det hade kommit därifrån i går kväll. Det luktade avföring, urin och alkohol. Jag stängde sanppt dörren igen. Lite nedstämd så satte jag mig ner på halmhögen. Jag var nedstämd för att jag nästan hade trott att det var bra i den här staden. 

När Axel vaknade och hade gjort sig redo gick vi ut. Nu var klockan åtta och många fyllisar hade tagit sig hem. Nu började det komma fram försäljare med frukt och kött så att det började vattnas i munnen på oss. Men vi hade bara det som hade blivit över efter att vi varit drängar och känat. Lite pengar. Det var intressant hur många som var i stan och sprang runt i sina egna ärenden. Helt plötsligt såg jag havet. Det började bli vår nu och jag hade aldrig sett havet innan. Det ssåg veldigt vackert ut.Det var även lite sjärgård och det fanns många sjöfåglar som skränade. Det var många av dom i hamnen också. Jag började gå dit automatiskt. Axel följde efter. I hamnen var det fullt stök. Det var massor med båtar och på havet och på land var det massor med sjömän som höll på att lasta av eller på nåt fartyg. Alla sjömenen såg veldigt stora och erfarna ut. En dels ögon såg snälla ochen dells ögon såg ut som om dom kunde hoppa på en vilken sekund som hellst. En del sjäpps katter strök också omkring. Efter ett tag fick Axel med mig tillbaka till stats centrum. Där fanns ett stort torg. Det värkade nästan pågå en debatt. I mitten av torget stog ett svart podiummed två men på. Den ena såg ut som en hög präst med fina kläder och en rund mage. Den andra såg ut som en hamnarbetare. Dom skrek nästan på varndra och den som var hamnarbetare såg ut som om han brukade vara någon med snälla ögon men nu såg han ut att kunna hoppa på presten vilken sekund som helst. Hamnarbetaren hade en hög basstämma så man kunde höra honom även om dom andra skrek. Han pratade om revolution och att det skulle vara lika mellan alla. Det man kunde uppfatta från vad presten sa var att det skulle bli frälstning. Då kom plötsligt ett tjugotal poliser med batonger och pistoler. Dom gick rakt på hamnarbetaren. Jag och Axel var i alla fall långt från ataken. Så vi kunde ta oss ifrån utan att någon polis såg oss. Arbetaren blev hårt slagen men han utdelade lika många slag tillbaka. Till slut blev arbetaren medvetslös och polisrena lämnade honom på marken. Med ens var alla borta. Jag gick fram till hamnarbetaren som låg där i en lite konstig ställning. Han stönade. Då kom även Axel fram och vi hjälpte honom upp på fötter trots att han var veldigt ostadig på fötternaVi gick igenom staden fort för att nu hade värdshusen börjat fyllas. Det kom vissrerligen inte så mycket skrik och skrän än för dom som var där inne hade inte blivit fullt så fulla än. Till slut kom vi tillbaka till ladan där vi hade fått en vistelse. Arbetaren låg där en lång tid och vi försökte göra det så bra det gick med hans sår. När han vaknade så slog han upp ögonen och såg lite omtumlad ut. Han reste sig upp och kraxade att han ville ha vatten. Sen så sa han tack med något av sin vanliga stämma. Han gnuggade sitt huvud lite och så gick han ut. Med ens var han borta. Jag hade fått ganska dåligt intryck av den här stan. 

När jag vaknade nästa morgon så var Axel puts väck och hans kläder och tillhörigheter också. Jag reste mig upp och gick ut till morgon diset. Stan såg nu om möjligt ännu värre ut. Utanför världshusen låg det kroppar och en del av dom såg nästan ut att vara döda. Jag gick en liten stund tills jag av en slump råkade springa in i en yngre flicka. 

-Ursäkta sa  jag men flickan gick bara vidare. När jag kollade efter såg jag att det var min kusin som jag inte hade sett förenn nu eftersom jag inte hade sett henne på många år. Jag ropade och hon vände sig om. Till slut kände hon igen mig. Hon gick fram och hälsade lite snabbt innan hon försvann i folkvimlet. Det var lustigt hur den här staden påvärkade menniskor. Jag gick längs den yrvakna staden. Till slut var jag framme vid hamnen. Det var inte lika många fartyg i dag. Bra ett fartyg som skulle till Amerika. Eftersom jag kom från skogen och aldrig hade varit i kontakt med så många menniskor förenn jag kom in till gården för ett par månader sedan hade jag inte hört talas så mycket om utvandring. Dom som gick ombord på skeppet var ganska muntra. Dom såg ut som om dom verkligen hade hopp om en bettre framtid. Jag kom för mig med att tänka på att jag någon gång skulle åka till amerika. Jag omkring på hamnen ett litet slag och funderade.jag kom till insikten att om jag någonsin skulle kunna komma till Amerika så måste jag hitta ett jobb här så att jag fick tillräkligt med pengar för att få råd med en biljett till Amerika. Jag gick runt lite och frågade lite granna om någon på hamnen eller någonstans i staden kunde behöva en springpojke eller något liknande. Detta tog längre tid en vad jag hade trott och min mage började kurra ordentligt. Men mina pengar som jag hade fått som dräng var nästan slut. Jag gick förbi ett stånd där som sålde fint kött. När ägaren tittade bort så nappade jag till mig en bit kött. Jag kom snabbt därifrån. Det var det godaste köttet som jag någonsin hade smakat och ingen hade upptäckt mig. Jag åt upp allt köttet som var på kyklinglåret. Jag utforskade stadennär jag hade ätit upp köttet. Staden var större en vad man kunnat föreställa sig. Jag kom till och mäd veldigt nära dom fina delarna av staden. Till slut gick jag tillbaka till lada. Där låg redan Axel och sov. Jag stupade i säng efter bara en liten stund. När jag vaknade så höll Axel på att resa sig upp. Jag reste mig också upp. Vi gick tillsamans ut till gatan.

-Jag har fått jobb på en smedja sa Axel. Jag kunde tyvär inte dölja min förvåning men sen så sken jag upp.

-Vad bra sa jag. Axel smet iväg och jag blev nu mer säker en nånsin på att jag behövde skaffa ett jobb. Jag gick omkring och utan att tänka på det kom jag till dom finare delarna av staden. Här var byggnaderna mycket högre. och gatorna var hyfsat rena. När jag precis skulle gå tillbaka så kom en man utrusandes ur en byggnad.

-Hej du är inte intreserad av ett jobb här vid det här sjukhuset min lille herre? Jag blev stum av förvåning att jag helt plötsligt hade blivit erbjuden ett jobb. Det var fantastiskt för jag hade börjat överväga att börja arbeta på en fabrik och det ville jag verkligen inte. Jag takade överväldigad ja. Jag blev ombed att komma till sjukhuset klockan sju i morgon. Om jag ville kunde jag komma lite tidigare så kunde jag få tvätta mig lite granna. 

När jag kom till ladan var jag övervälgigad. Jag hade snott lite bröd så jag var mätt också När Axel kom hem efter sitt arbete berättade jag den glada nyheten. Han blev glad och vi pratade också och jag sa att när jag hade tillräkligt med pengar skulle jag åka båt till Amerika. Han nikade bara och sa att han tyvär inte skulle följa med mig på det för att han var altför hemma stad. Jag nickade och sen gick vi och la oss.

Ett och ett halvt år senare

När jag vaknade så var det lite varmt i det lilla ruym som jag och Axel hade börjat hyra för ett och ett halvt år sedan. Nu var det snart dags att åka till A,erika för min del. Jag hade lagt ihop nästan alla mina pengar till resan utom lite som jag skulle ha som startkapital. Axel skulle stanna i Sverige vilket jag beklagade men som jag ändå kunde förstå för att han hade hittat en flicka i stadens myller och för att han hade avanserat i sin smedja. Mig själv hade det också gåt ganka bra för men jag ville bruka jord igen. Jag hade kommit väldigt bra överens med min överårdnade som desutom var halvt brittisk och hade lärt mig en del Engelska. Jag reste mig upp och lyfte upp min färdigt pakade säck och Axel och jag gick till dörren och gick ut till gatan. Han skulle följa med mig till utkanten av stan dit jag skulle och där smedjorna låg. Det gick inga färjor från den här staden längre så jag var tvungen att ta mig lite längre söderut i Sverige.

När Axel hade kommit till smedjan så gick vidare. Jag kom till slut till en barrskog. Det var ganska fina vägar och jag väntade att det skulle koma någon droska och till slut så kom det en handlsman som jag frågade om jag kunde åka med. Jag fick det gratis. Jag satt i halmen bak på droskan. Det gick ganska fort och innan det blev natt och solen hade gått ner såg man stadens ljus. Föraren släppte av mig i utkanten av stan. Denna stad som var större än den andra och kallade för Göteborg.

Jag gick och gick och det kändes som om att det skulle ta hela natten att ta sig fram till hamnen. Men till slut kom jag fram till hamnen. När jag kom fram insåg jag att jag inte ens hade gått igenom hela staden utan bara en liten del. Fartyget som jag skulle följa medskulle komma om en hel timme så jag hade gått om tid på mig. Jag stal snabbt och lätt en brödbit och en bit ost från ett stånd i närheten. Jag väntade och väntade. Till slut frågade jag en person vad klockan var han sa tjugo över älva. Det var många fler personer på kajen nu. Men fartyget var försenat. Då hörde jag en djup tuta och fartyget kom fram snabbt och det kom ett djupt don från motorerna. Båten stannade och jorde fast. Efter en kvart kom en landgång fram och alla trängdes om att komma på båten. Jag lyckades smita imellan och komma upp först. En sjöman frågade vad jag hette jag svarade honom och gav honom en stor del av mina slantar som jag hade känat ihop på sjukhuset. Endo hade jag gåt med på att få ett lite mindre pris eftersom jag skulle hjälpa till på båten. Jag blev tilldelad en sovplats som jag själv tyckte var ganska bra. Jag gick upp på däcket och när alla menniskorna kom på fartyget så gav vi oss iväg. Det var den sista blicken som jag fick av Sverige men jag hade förhopningar om en något bättre tid i USA. Jag visste viserligen att resorna kunde vara svåra och det var svårt att etablera sig i USA hade jag eno stora förhopningar.